Men kom igen nu då...

"Kom ut ur ditt skal".

Släpp loss lite nu för en gångs skull"

Så många gånger man har hört det, och tänkt att jag kan inte. Jag kan verkligen inte vara den där spontana, överhumoristiska personen, inte ens för en liten, liten stund.

Och jag behöver inte vara det. 

Jag har människor runt omkring mig som tycker om mig ändå, trots att den djupare och innerligare sidan oftast är större än den spralliga.

Någon annan får dansa på borden och dra högljudda skämt, jag kan betrakta, här inifrån mitt skal...


(null)


Kommentera här: