Spontant social

Introvert är ju inte likamed extremt osocial, den myten kan vi ta hål på. Vi behöver ju dock återhämtning efter att ha varit i sociala sammanhang, något som extroverta snarare får energi ifrån.

Men en sak som jag antar har med introvertheten att göra är att jag är extremt dålig på att vara spontant social.
Ett exempel är när man går på stan och det helt plötsligt hoppar fram en försäljare från ett hörn.
—Heeej! Vill du ha ett gratis telefonabonnemang? säger personen för att locka in till köp.
-Nej.
-Men varför inte då, vem tackar nej till någonting sådant?
Det är här som jag i stressen allt för ofta lyckas svara något konstigt och som försäljaren antagligen tänker: WTF, vad var det där för konstig person? Phuu, tur hon inte ville köpa något.
Jag kommer ofta på de bästa svaren någon minut försent. Men sådär är jag har jag lärt mig, bara att rycka på axlarna och gå vidare, dessutom slapp jag ju prata vidare med påflugna försäljare...

(null)

Ett annat exempel är om man väntar på någon eller står i en kö och någon helt plötsligt börjar kallprata. I sådana vänt-situationer brukar mina tankar vara på vad jag ska laga för mat till kvällen eller hur dags vi behöver åka in till sonens träning, och mitt i dessa tankar har jag svårt att ställa om huvudet. Mina lustiga korta svar brukar medfölja att personen slutar prata med mig.
Återigen en som tänker,- WTF, vad var det där för konstig person? 😆 
Men det kan jag bjuda på, om inte annat får jag ju fundera vidare i mina tankar, där i kassakön bland stressade, uppjagat folk..
Rätt soft att vara introvert med andra ord 🙂

Kommentera här: