Förlåt, jag tycker inte om dig

Du ska inte tro på första intrycket heter det, men som jag nämnt lite i text förut så stämmer ofta mitt. Jag känner av och observerar, lägger märke till saker. En introvert personlighet tenderar ju ofta att göra det, de hinner med det. 
Ofta känner jag om en person vid ett första möte är äkta, jag bildar min uppfattning rätt snabbt och ofta stämmer sedan den bilden.

Det här gör att jag inte kan låtsas tycka bra om en person som jag känner av någon anledning är en falsk person. 
Jag är inte otrevlig, men jag orkar inte heller vara trevlig. Jag blir mer tyst, svarar med lite kortare tonfall, för varför ska jag slösa tid på att engagera mig när jag vet att det inte intresserar mig. 
Jag ser att det i skrift ser lite dumt ut, ge människor ytterligare en chans än ett första intryck kanske ni säger.
Men jag har nog med att umgås med de människor jag tycker om, att vara och ibland försöka vara social med dem räcker för mig, att sedan vara social på ett oäkta sätt, nej det pallar jag inte med.

"-Den där personen tycker jag inte om", kan jag ibland säga i förtroende till en av de få personer som känner mig utan och innan. 
"-Jag vet, det syntes lång väg, svarar den mig.
Fasader finns det tydligen inte plats för i min lilla värld. 

(null)






Kommentera här: