Introvert och familjeliv


I många grupper och forum på nätet har jag läst om personer som är rädda för att binda sig och skaffa barn, just för att de är rädda att den avsaknad av att ladda energi och batterier för sig själv, kommer bli obefintlig och hur kommer de då orka med? 
Med småbarn i handen ska du ju också helst ses som extrovert. 

Mellan 20-30 årsåldern fick jag sambo, två barn, hus och hund.
Och det har inte alltid varit lätt, egentligen blev det som lättast när jag snöade in på olika personligheter och hur introverta fungerar, då kunde även min omgivning vara mer förstående.

(null)

"Min mamma vill prata med din mamma".
Alltid när mina barn sa den frasen i telefonen så kände jag bara -Nej! Det vill hon inte alls 😛
Och när det var dags för den där härliga klassträffen på ett grönområde, där filtar skulle tas med och picknickkorgen.
Här försökte jag alltid att glänsa. Vår filt skulle helst vara nyinköpt och i korgen skulle inga köpe-gifflar från Ica ligga, nej här skulle nybakade kakor och hemgjord saft rymmas bland somriga fina plastglas.
Kanske var det ett försök att kompensera min till synes osociala sida, så barnen kunde skryta om det åtminstone.

Men med barn i bilden så får man såklart bita ihop många gånger och försöka vara den där extroverta mamman som ofta är normen, och det är såklart värt varenda minut när man gör det för barnens skull. Du måste ringa samtal, du måste prata med andra föräldrar om både vardagliga ting och allvarligare saker.
Du måste vara med på föräldramöten, klassträffar och ta med en engångsgrill och sitta långbord med andra fotbollsföräldrar.
Du kanske även måste stå bredvid planen i likadana tröjor som övriga föräldrar och sjunga hemsnickrade hejaramsor.
Ibland kommer även saker hända som gör att du förvandlas till den mest extroverta föräldern som världen skådat, när det händer något som medför något negativt för barnet, då blir åtminstone jag en fighter som kan ta varenda diskussion, kom an bara, den extroverta kraften när det gäller orättvisa finns gömd hos varje introvert förälder. 

Dock har jag lärt mig en sak med åren, och det är att du måste INTE som förälder älska detta.
Du kan och måste göra en del saker, men i mitt fall tar min sambo på senare år mycket av detta medan jag gör hundratals andra saker för barnen. 
Och stunder av stillhet och att få ladda batterier kommer finnas också, när barnen var små tog jag chansen att storstäda hela huset om sambon tog barnen och åkte iväg, för mig var det återhämtning, det gäller bara att göra om stunderna lite med tiden.
Som nu till exempel när jag skriver detta inlägg så sitter jag i bilen och väntar på tonårssonen som ska hämtas från hockeyträning.
Lugn och ro det med, på sitt egna lilla sätt.

För faktiskt, dina barn kan  få veta på många andra miljontals sätt förutom de extroverta sakerna ovan att du älskar dem djupt och innerligt. 
I slutet är det inte hur många picknick och fotbollsmatcher du var på som räknades, utan det var att du alltid fanns där, oavsett vad, introvert som extrovert.

(null)


Kommentera här: