Extroverta dagar

Ibland blir jag plötsligt extrovert. Jag ringer olika samtal, styr och ställer, pratar och pratar och verkar vara en social typ.
Det kan vara för ett ögonblick, några timmar och ibland en dag. 
Men jag kan inte styra det eller välja att till exempel på tisdag ska jag bete mig på ett extrovert sätt, utan dessa tillfällen eller dagar dyker bara upp ibland.

Ofta vid dessa tillfällen tror jag att jag nog blivit mer åt det extroverta hållet, så då planerar jag för det. Blir jag bjuden på en större tillställning, javisst! Det låter kul!
Hänga med på en resa med övernattning i storstan?
Jo, men absolut!
Jag bläddrar till och med igenom Platsbanken och tänker att ett jobb som receptionist, telefonist eller butiksbiträde skulle passa mig, sök för tusan!!
Hela havet stormar? Självklart! 🌪
Jag tänker hänga med på allt jag blir bjuden på, jag och mitt extroverta mood. 

(null)

Och så kommer då den dagen då tillställningen äger rum eller så ringer de från det sökta jobbet och vill att jag kommer på en intervju och plötsligt blev den där extroverta dagen ett enda stort ånger. Ångvält. Snälla kör över mig och backa tillbaka igen...🚍
Hur tänkte jag där? Vem försöker jag lura? Vill jag vara någon annan än mig själv? Kan jag träna mig till att bli bättre på vissa saker? Jo, säkert, men vill jag det egentligen? Kan jag inte klara mig utan att arbeta som en pratglad receptionist? Kommer jag bli än mer lycklig om jag försöker vara en som älskar mingel och fester? 
Nej, de extroverta planerna slutar ofta i misslyckande.
Numer har jag oftast insett det och hinner hejda mig i tid och känna efter, vill jag det här? Kommer jag må bra av det här? 
Lite lagom, det är alltid bäst. Ett bra ord. Lagom. Lagom är bäst. 💗





Kommentera här: