Det enkla i lagom

Jag vet egentligen inte om allt det jag nu kommer skriva är typiskt introvert, men då denna personlighetstyp inte är så mycket för flärd och fläng så tror jag vissa bitar kan kännas igen.

För jag gillar lagom. Det enkla lagom.
Om ni tittar i ert instagramflöde en fredagkväll så ser ni säkert flera bilder på vinglas med rosé, kanske någon festbild med uppklädda människor, kanske några incheckningar på fina restauranger och så den flådiga entrecoten med bean.
Och det är absolut inte så att jag missunnar någon detta, för jag är ju inte avundsjuk, det är ju ingenting jag lockas av.
En fredagkväll la jag upp en bild på en kastrull med nudlar-fredagsmiddagen! Den fick inte så många likes 😁
Men för mig är det enkla det som är bäst, om hela familjen lyckas samlas en helg-kväll så uppskattar jag minst lika mycket en Sibylla-middag som en fint utehak.
Ska jag fira något med min sambo skålar jag i cola zero hellre än ett dyrt vin.
När barnen var små packade jag hellre varm choklad i termos och gick ut på promenad än åkte till ett lekland. 
Men här kommer ett MEN. Det där som "alla andra" ser som norm behöver jag också ibland. Någon gång har jag köpt vin om den hade en fin flaska, öppnat och låtsas lukta och smuttat som en van helgdrickare antagligen gör. Ibland åkte vi till lekland med kidsen och vissa helger fick hamburgaren förlora mot åtminstone den lite dyrare kinakrogen i city. 

Låt mig i följande rader förklara varför:
På en liten hemmagjord tavla i vårt vardagsrum står det med slingrig text "i det enkla bor det vackra". På andra sidan av rummet finns en kandelaber som kostade över femtonhundra kronor, köpt i en sådan där inredningsbutik som man knappt vågar andas i,
Lite kontraster kära vänner, det tror jag att vi behöver lite varstans här i livet, både i händelser och fysiska ting. För om inte den ståtliga silvriga kandelabern hade funnits i vårt hem hade jag antagligen inte uppskattat tavlan så mycket som jag faktiskt gör. Då kanske jag hade blivit lite bitter på att bara ha den där second hand-tavlan, likväl som nudlar varje fredagkväll hade känts deprimerande i längden.

Så summa summarum: När andra behöver ha lite tråkigt ibland för att kunna ha roligt så behöver jag lite av det som i andras ögon kallas för roligt, just för att fortsätta konstatera att jag hellre fortsätter med mina så kallade tråkigheter, det där enkla, vackra, helt lagom och fantastiskt underbara. 


(null)



Kommentera här: