Andras olycka

Jag läser en blogg,
Hon som har bloggen är uppväxt på samma ort som mig, vi kände inte varandra men våra mammor gjorde det,
Hon är några år äldre än mig och jag minns att jag tyckte hon var häftig och cool.

Hon har cancer. Långt gången cancer.
Hon visar bilder på bloggen på sin sargade kropp och bilder där hennes små barn har gråtattacker där de krampaktigt kramar sin mamma för de inte vill att hon ska dö, att hon ska försvinna.

Hemska saker som inte direkt är drabbat mig personligen sätter spår i mig.
Jag kan på morgonen vara på ett energirikt och glatt humör och så till exempel ramlar jag in på den här tjejens blogg och resten av dagen är jag lite moloken, tappar energi.
Jag tänker på hur sorgligt det är och att jag inte kan göra någonting åt det,
Handfallen.

Likadant med de här cancergalorna som det görs reklam om nu, där barn blir svårt sjuka.
Jag undviker till och med att gå in på Facebook ibland bara för att undvika att dessa filmsnuttar kommer upp i mitt flöde.

Med tv kan det vara likadant.
Jag och två i familjen har följt serien "Springfloden". I ett avsnitt misshandlas en hemlös, de sparkar och slår hårt.
Den natten sov jag jätteorolig och kunde inte släppa känslan av ett obehag morgonen därpå.
Som ett litet barn som får mardrömmar efter en läskig film, så påverkas mina tankar och mående av saker jag läser och ser.

Så, min fråga till er: Reagerar ni också starkt på andras olycka och hur hanterar ni det? 

(null)