Till dig som lever med en introvert

Jag har levt med min sambo i nitton år. Han är en extrovert typ. Eller möjligtvis något ambivert.
Att jag alltid varit lite speciell har han alltid vetat, också speciell på ett bra sätt förhoppningsvis 😆 men framförallt på vad som i andras ögon kan ses som konstigt speciell. 
Egentligen är det tur att jag inte visste vad ordet introvert innebar för nitton år sedan, för hade jag berättat följande  punkter för honom hade han nog stuckit med benen på ryggen.

  • Jag har aldrig klagat på dålig mat på en restaurang. 
  • Jag tycker inte om att reklamera en vara. 
  • Jag håller gärna inne med min åsikt om den innebär en konflikt.
  •  Jag tycker inte om fester, möhippor, större tillställningar och jag hatar ordet mingel. 
  • Jag behöver tid för mig själv ibland. Eller ofta. Helst regelbundet. Det innebär inte att jag älskar min familj mindre för det.
  • Jag ogillar att ringa ärenden. Den punkten på en lista är jobbigare för mig än vad storstäda hela huset är.
  • Jag är rätt så osocial på möten och träffar i barnens skolor och föreningar, där kommer du få ta det största ansvaret. 
  • Jag tycker inte om spontana grejer. Jag planerar allt.
 Men det innebär ju så mycket positivt också. Hade han inte dragit så kunde jag ju fortsätta listan...

  • Jag har stenkoll på all planering, tider och annat för hela familjen,
  • När jag inte är på jobbet så finns jag nästan alltid hemma och är där för familjen.
  • När du lärt känna mig kommer jag alltid finnas där, en introvert har ofta livslånga relationer.
  • Jag bråkar inte med dig i onödan, helst inte alls.
  • Jag kan inte förställa mig, jag är den jag är vilket innebär en äkthet som ibland kan vara svår att se hos en extrovert
  • Min känslighet är också något bra. Jag kan känna in människor och situationer som du i din extroverthet inte kan.
  • Eftersom jag har behov av att ibland vara själv så har jag inga problem med att du har din egentid, även om den ser annorlunda ut än min.
  • Eftersom jag analyserar innan jag går till handling så behöver du inte vara med om så ofta att jag tar  ogenomtänkta beslut.

Kunskap är makt, åtminstone makt åt sin egna situation. Jag har lärt honom allt jag vet om personlighetstyper och ofta när det är något han vet att jag ogillar så säger han ibland lite ironiskt  "-Just det, du är ju introvert!" 
Nu kan jag ju inte slippa undan alla uppgifter på grund av det, men han vet ändå varför jag inte jublar när vi blir bjudna på en 40-årsfest eller när det är en häääärlig föräldraträff i skolan.

Så det här är till dig som lever med en introvert person,-jag beundrar dig, det kan inte alltid vara så lätt, säkert rent av så jäkla jobbigt ibland. Men säkerligen har din personlighetstyp några skavanker också, kanske passar era skavanker så bra ihop att de tillsammans bildar en svårslagen relation.
Kanske kan din acceptans av det introverta göra att hon/han i din tur ger dig så mycket tillbaka att det är värt det.
Kanske kan du också vilja slippa undan inbjudningar en fredagkväll efter en lång vecka, kanske kan du då bara säga "-vi kommer inte, min sambo är introvert"
Kanske överväger det positiva det negativa, kanske, kanske är det så att du faktiskt dragit vinstlotten.
 🍀❤️❤️🍀

(null)




Kommentarer:

1 Mösstanten:

Bra skrivet. Min man och jag är båda introverta. Det kan förstås leda till att vi bara sitter på våra ändor och läser och inte kommer någonstans. Men det är ganska bra det också.

Svar: Då förstår ni varandra ju, superbra! 😊
Matilda ljungberg

2 Gerty:

Är så glad för att jag hittade din blogg! Har aldrig förstått att jag är introvert. Men att läsa i din blogg, är som att läsa om mig själv. Speciellt nu när du skrev i punktform.
Nästan alla stämde in på mig!
Jag har så ofta tänkt ”varför blir inte jag glad över sånt som andra jublar över, så som inbjudningar t.ex”.
Men nu vet jag varför, jag är introvert!
Tack för att du fått mig att förstå!

Svar: Vad roligt, det är det som är en av tanken med bloggen, att få andra att förstå 😊
Tack för du skrev 🌸
Matilda ljungberg

Kommentera här: