Själv, inte ensam

Här sitter jag på en nästan tom parkering. Min son tränar hockey och det är en bra stund tills han slutar. Jag har med mig min dator för diverse skrivjobb och i väskan ligger en cola zero och ett illgrönt äpple. Folk cyklar, åker och går förbi medan jag  sitter här i min egna lilla värld. Jag tror att det står några hockeyföräldrar i en klunga längre bort också.
Jag klarar inte av klungor där alla försöker överrösta varandra, så jag sitter kvar.

(null)


Det finns ett talesätt som säger "jag är mer ensam i en stor samling med människor än när jag är själv i mitt hus" och det stämmer bra tycker jag. 
Jag känner mig absolut inte ensam här, med min dator och mitt snacks, snarare tvärtom, jag är självsäker och trygg.

Nu börjar det blåsa och regna häftigt. Människorna runtomkring håller jackan ovanför sina huvud och småspringer. Åskan hörs på håll. Jag trycker upp sidorutan, lutar mig tillbaka medan jag skriver dessa rader. Snart är träningen slut, familjen samlas, kanske sover några kompisar till barnen över. Det väntas liv och rörelse och hejsan och hoppsan. Men i min egna lilla familj klarar jag det och jag uppskattar det.
Jag behöver lite lugn och ro för att uppskatta min cirkus, men jag behöver också cirkusen för att riktigt njuta av de självvalda ensamstunderna!






Kommentera här: