En introvert på stan


Jag älskar kläder och därmed även att shoppa kläder. På senare tid har jag dock börjat uppskatta onlineshoppingen mer och mer. 
För en dag på stan eller i ett shoppingcenter innebär en hel del energikrävande saker för en introvert personlighet.

Det börjar ofta redan vid entrén, där står det några försäljare vid ett bord och jag ser att de har siktet inställt på alla som går förbi. De ropar, frågar någonting, stoppar folk och ser överdrivet glada ut.
Jag tänker att jag ska se stressad ut, som att jag inte har tid. För jag vill inte vara otrevlig.
Så jag går fort, fort och försöker titta intresserat åt ett annat håll. Ibland fungerar men ibland är det som de tolkar mitt försök till ointresse som en osäkerhet och att de då tänker att henne kan vi nog övertala till ett köp eller avtal. 

(null)


Jag kommer sedan in i en butik, där jag i lugn och ro vill gå omkring och titta och tänka över mina eventuella köp. Då kommer butiksbiträdet fram och vill hjälpa till. När jag vänligt säger att jag bara vill titta runt så säger hon okej, men ändå fortsätter hon. Hon säger, -letar du efter något speciellt? 
-Nej, svarar jag. Och så tar hon fram en tunika med ett stort mönster på och säger att den här är precis nyinkommen, jättefin!...
Jag går vidare.

När man så väl hittat någonting att köpa så kommer nästa introverta hinder. Den pratglada kassörskan. Eller så kan det vara en tystare variant, som plockar bort larmen, viker tröjan och slår in summor extremt sakta.
Vad gör man då, var har man blicken? Jag brukar låtsats vara intresserad av någon vara som ligger i korgar bredvid kassan, titta på och ta upp och inspektera, bara för att tiden ska gå. Det här är en sak som bara introverta kan förstå, så ni extroverta som läser höjer säkert på ögonbrynen och himlar med ögonen, vilket jag kan förstå!

Och så ska man hem. Ofta kaos på parkeringar och i P-hus. Möta blickar, vem har företräde, vem ska ta parkeringen först, invänta fotgängare, stressiga cyklister och höra arga förare tuta vilt. 

Och så kommer man äntligen hem. Förhoppningsvis glad och lycklig över sina fynd. Och jag älskar trots allt fortfarande shoppingturer, just för det där ögonblicket hemma när man kan pusta ut och plocka upp påsarna. Och få vara sådär lagom trött men ändå nöjd över det man åstadkommit på dagen. Det ögonblicket kan inte online-shoppingen slå. 

(null)

Kommentera här: